I morse lämnade vi ett soligt Sankt Anton och styrde kosan mot Bellagio i Italien. Det var en hel del snirkliga vägar innan vi äntligen kunde ta oss ner från bergen till “rak mark.”
Väl framme i Bellagio så möttes vi av 36 graders värme, och vi kunde inte annat än att uppsöka närmsta strand, som lämpligt nog låg precis utanför hotellet, och tillbringa ett par timmar med att svalka oss.
Efter det så började vi leta middagsställe, och fastnade för restaurang Silvio som låg en bit bort. Det var väl värt mödan att ta sig dit.
Restaurang Silvio har anor från 1919 och vi möttes av välstrukna skjortor bland personalen, och det fylldes på vin och bröd från höger och vänster. Vi försökte se så världsvana ut som vi bara kunde, och beställde gladeligen in saker vi knappt visste vad det var från menyn.
Hursomhelst så verkade vi ha träffat rätt. Jag och Mia fick in en gudomlig grillad fisk på en bädd av en massa snitsiga grönsaker. Till det så rekommenderades vi ett vitt torrt vin som slank ner som hallonsaft.
Grabbarna fick en linguine med en blandning av olika fisk och skaldjur. Smarrigt så det räcker.
När det var klart så gick vi in på desserten med ny aptit och lämnade restaurangen nöjda och belåtna…
I morgon bär det av till slutdestinationen. Häng med!
