Igår kväll så hade vi bestämt oss för att gå ut och käka i Austin, och för att senare besöka ett av de många ställen med livemusik runt 6:e gatan. Vi hade fått nys om Ruth’s Chris Prime Steak House och styrde således kosan dit. Det var ett stort flådigt ställe, men det var i det närmaste folktomt. Efter en klassisk Dry Martini som fördrink så kunde vi snart hugga in på en perfekt tillagad oxfile med tillhörande sparris. Den var i det närmaste perfekt tillagad.
Mätta och belåtna hade vi hört att Dale Watson skulle uppträda på ett ställe inte långt därifrån. Vi åkte genast dit, och glad i hågen gick vi in. Bandet som lirade lät inte särskilt mycket country, och det visade sig snart att vi hade gått in i stället bredvid. Vi hade ändå beställt en öl i baren och beslutade oss för att stanna en stund. Döm om vår förvåning då vi plötsligt hörde svenska röster. Det var 2012 års världsmästare i barbershop som var ute och kollade musik.
Vi började, inte helt oväntat, bjuda varandra på tequila, och innan vi visste ordet av så hade grabbarna sonika gått upp på scenen, greppat micken och framförde en otrolig sångprestation. Jag lyckades fånga en del på (oerhört suddig) video.
